En torsdag. I slutet av januari 2017. Många tankar på rull idag. Livets spretiga palett lämnar märken som rispor och märken i ett gammalt träbord.
Den egna världen stannar upp medan andras bara fortsätter. Samtidigt. Efter ett tag lägger vi på en duk och ställer dit en bukett tulpaner och livet går trots allt vidare. Märkena finns där, under duken. Inte längre så tydliga. Så en dag. En ny rispa.
Idag har vi igen blivit bryskt påminda om att ta en dag i taget. Vara här och nu. Glädas åt mycket, gärna åt det minsta och mest triviala. Lätta på kraven och ödsla inte tid på oväsentligt.
Här och nu är viktigast!
