Den här hästen har vi haft länge, den har stått på lite olika platser här i huset och i vårt tidigare hem och dotter Malin har hela tiden tyckt att den varit lite kymig (otäck på svenska) och sett till att vrida bort den så att den liksom tittat åt ett annat håll.
Vi har haft rätt roligt åt det där men nu, när jag i närbild granskar hästskrället så ser jag ju. Fasen vilken elak jäkel han verkar varit, förebilden för vår träfigur. Nu får han nog stå och kolla in i hörnet trots allt och på bild gör den sig bäst på avstånd
a